Jag pluggar idag - jo, det är sant. På måndag ska klokhatten på och jag kämpar för att den ska sitta som en smäck ... L skrev tidigare om den vackra mannen på Netto i Köpenhamn, han såg ut som äldre och lite farligare version av Eddie Klint. För att ni ska få ett uppfattning av vår referens så bifogar jag en bild - tänk mindre photoshop och farligare (då tror jag att vi kan vara i närheten av Nettomannen)?
Det är något fantastiskt spännande med dessa män som vi inte känner, som dyker upp i vår vardag och gör oss lite knäsvaga - vi har inget namn, ingen ålder. Dom är vackra, identitetslösa och otroligt spännande. Jag har två sånna, och idag har jag träffat dom båda. Den ena är lång, mörk, skånsk dialekt, tatuerad och serverar smarrigt kaffe på Mellqvist. Den andra är skäggig, snygg som fan och har den mörkaste och sexigaste rösten någonsin - han jobbar på Systembolaget på Odengatan. Jag hamnar alltid i hans kassa (fortfarande kölappssystem) och vi pratar lite längre och lite för mycket. Jag vill inte veta vad dom heter - jag vill att dom ska vara främlingar, dom är männen som gör vardagen
lite härligare.
/H